make it the best year ever
Jag måste säga att hela bloggfemnomenet är ett enda stort stressmoment. Man ska vara först med allt, uppdatera i tid och otid och dessutom kritiseras man, på gott och ont, för varenda liten sak man skriver, tycker eller visar upp.
Det värsta är väl kanske när folk, gärna anonyma, börjar kommentera ens utseende. Man kan inte annat än radera kommentaren och radera det ut ur huvudet.
Så blogg är inte alltid något bra, men då kan det vara bra med två besökare. Jag gillade den iaf.
När var du i Side och vad hette hotellet du bodde på?
Äppelte blir det inte så mycket av, däremot turkisk te blir det en hel del. Nu på vintern funkar det men på sommaren klarar jag inte av det. Turkarna dricker det jämt och säger att det låter din kroppstemperatur vara 37 grader. Dvs är det stekhett ute så ska man dricka te.
Men jag klarar inte av det.
Du får ta en sista minutenresa och komma hit i sommar igen om du inte har annat för dig tycker jag.
Kramar Louise
Va? Nämen oj, vad du där då? Skötte jag mig bra?
Vilket datum ungefär var du där?
Hm..nu när du säger det. Har inte vi skrivit till varandra förut? Eller så var det någon annan med blogg som var där när jag jobbade.
Har du bilder från då så får du gärna skicka dem till min mail.
Jag har ingen stor blogg faktiskt, eller många läsare.
Ligger runt 200-250/dag vilket inte är så mycket om man jämnför med "storbloggarna" men jag är jättenöjd och mina läsare är dem bästa så då vill jag göra det bästa för dem.
Och svara på kommetnarer har alltid varit viktigt för mig. Man kan inte skylla på "men vaddå, jag skriver och lägger ju ut hela mitt liv för er då behöver man inte svara på kommentarer också" utan det blir personligt om man får en kommentar tillbaka.
Samtidigt svarar jag inte på kommentarer som "tack, du med" eller liknande. Är det ingen fråga eller en "diskution" så finns det ingen anledning.
Men tack för dina fina ord om min blogg!!
Kramar Louise
